Marcus Götling

Sitter i AC-rummet som också kallas kontoret och svettas. Måste vara något fel med ac:n för kallt är det inte. Efter ett par dagars drickande och löst planerande så har vi idag haft lite seriösare möte om ansvarsfördelning med mera. Jag fick hand om IT och ekonomi-avdelningen.

Har tagit och laddat upp några bilder från min resa hit. Hittas på denna underligt formaterade sida: Resa till Gili Meno i denna post och på Picasa Web.

Jag måste se över hur jag lättast kan visa bilder i en WordPress blogg. Just nu laddar jag upp bilderna till Picassa och använder en plugin som skapar album av dem men tycker aldrig den fungerat riktigt bra. Ska prova att lägga bilder på Flickr och testa någon plugin för det istället.

Ja, jag fick nu inaktivera ovan nämnda plugin då plötsligt alla album dök upp som poster i bloggen, vilket betydde att denna post hamnade långt bak. Provar att skippa den helt och istället använda Picasas inbaknings-funktion.

Har nu hunnit sova två nätter på ön, kommer förhoppningsvis ikapp och kan beskriva hur det är här. Ja, kort så är det varmt och regnigt, om vart annat och havet är underbart.

Från flygplatsen på Lombok så tog jag lokalbuss till Senggigi. Resan tog 1,5 till 2 timmar så en rätt så lång tur. Under större delen av resan hade jag nöjet att prata med en tjej som börjat utbildat sig som apotekare och skulle flytta till Australien för att fortsätta studierna. Hennes två barn skulle stanna hemma hos barnens fader, som hon tydligen var gift med från ett arrangerat bröllop.

Under resans gång så regnade det, som det så börs den här perioden på året. Jag var ensam att åka hela vägen till Senggigi och blev avsläppt på ett ställe där jag faktiskt kände igen mig lite grand. Då pengarna tagit slut på mitt svenska sim-kort och jag inte kunde svara på sms om jag kommit med flyget eller inte så köpte jag ett indonesiskt sim-kort och satte i telefonen. 25 000 IDR (ungefär 19 SEK) kostade det och då gick det dessutom att både ringa och surfa en del.

Efter att fått tag på Dennis så tog jag en taxi och skyndade iväg mot hamnen i Bangsal. Jag hade hoppats hinna med lokalbåten till Gili Meno men den hade gått vid 16 tiden. Istället tvingades jag beblanda mig med boat koperasi, eller om man så vill, båtmaffian. Den består av ett gäng människor på stranden som ser till att göra upplevelsen att resa till öarna så dålig som möjligt för turister. Det ska va möjligt att chartra en båt för 170 000 IDR till Gili Meno, och det är något de har uppskrivet i prislistor, men det är inte något de vill upprätthålla. Istället ville de ha upp mot 300 000 IDR eftersom de inte skulle kunna ta med sig någon från Gili Meno tillbaka till fastlandet. Efter en del tjafsande, telefonsamtal och någon som tyckte jag skulle resa hem till Sverige igen så kom jag i alla fall med en båt och fick betala 200 000 IDR. I jämförelse kostar en tur med lokalbåten när den går 9 000 IDR.

Till slut var jag i alla fall ute på ön och tog en cidomo, häst med vagn, till Adeng-Adeng. Väldigt skönt att vara framme. Under kvällen fick jag både dricka och äta gott och träffa vänner och delar av den nya personalen. Kvällen blev sen, vilket här är runt 23, och jag sov väldigt bra i min bungalow till strax innan 8 på morgonen.

Den fortsatta resan gick bra och jag kom fram under gårdagen.

När jag anlänt på Bali så hade jag strax över en timme tills nästa flyg skulle gå, och det var inte anslutande utan jag var tvungen att plocka ut min väska och lämna terminalen. Det var ju inte helt lätt när kön till immigration var väldigt lång. Jag lämnade kön och frågade någon om jag stod på rätt ställe och berättade om mitt problem med att hinna med nästa flyg. Tyvärr fanns det inget att göra, så jag gick tillbaka till kön som blivit ännu längre.

Do you want express immigration service?

 

Efter att ställt mig i kön igen så tog det inte många sekunder innan samma person jag pratat med kom fram till mig och frågade om jag ville ha express immigration. Ja sa jag, hur mycket? 150 000 IDR fick jag ge till en annan som tog mig runt kön, tog mitt pass och försvann, medan jag väntade på min väska. Medan jag stod där och väntade på väskan kom jag på att jag inte kom ihåg hur han som tog mitt pass såg ut. Kollade runt och såg mängder som såg precis ut som han jag gett passet till.

Efter en stund kom han i alla fall tillbaka och gav mig passet, med en stämpel i och lite efter det dök väskan upp på bandet. Efter att fajtat mig förbi en skock människor som ville ta min väska och köra mig någonstans på bali så stötte jag på någon annan som hade en vagn och ville köra min väska till avgångshallen. Skönt var det för väskan vägde 25 kg, luften är extremt fuktig och det var rätt långt till hallen. 50 000 IDR ville han ha för besväret, vilket var ett kraftigt överpris, de 30 000 han fick var även de väldigt högt.

Väskan vägde enligt det nya flygbolaget 10 kg för mycket och för det fick jag betala 86 000 IDR i straff. Sedan kunde jag skynda till gaten och åka med buss till flyget. Ja, där emellan fick jag betala 40 000 IDR i serviceavgift för flygplatsen. Flyget visade sig vara ett någorlunda litet propellerplan som blev fyllt till en fjärdedel. Resan till Lombok gick sedan snabbt, upp och ner.

Fortsättning kommer.

Det gick snabbt att ta sig till Frankfurt, sov stora delar, vakna till av att vi landa. Tråkigt flyg, SAS, ingen mat eller dricka ingick så jag sparade mig till Frankfurts flygplats. Och det verkar vara en stor sådan. Blev frågad 100 frågor av en tjej som samlade statistik till flygplatsen, hon pekade mig sedan mot matställena.

Currywurst mit pommes unt ein grosse bier, bitte

Gick bra att beställa på det viset tills jag fick en fråga, då jag fick ge upp och erkänna att jag inte kan tyska. Inte bra i alla fall.

 

Så, nästa flyg blir med Singapore Airlines. Hoppas på en mer underhållande resa.

PS. Den här posten skulle läggas upp i Frankfurt men Internet försvann innan den gick iväg. DS

Bussen tog mig till Arlanda, det var ju precis vad jag ville. Jag har checkat in väskan som misstänkt vägde för mycket. 25,8 kg vägde den in på istället för 20 kg som det står på biljetten. Men det var inget problem. Tack igen!

Jag har också passat på att bli rik. Växlade till mig 4 miljoner. Ja, indonesiska rupiah då, värda 3000 svenska, även om jag fick betala över 3200 för dem. X-Change, Forex eller uttag ur bankomat i landet man ska till, vad är egentligen bäst?

Min ungdom verkar jag ha kvar. Köpte en öl till frukost och fick frågan om jag hade legg, vilket jag sa att jag hoppades då jag tagit mig in på säkerhetsområdet på en flygplats.

Men nu då, fortfarande över en timme tills flyget går. Hade ju varit lagom enligt mig att anlända till Arlanda den här tiden.

Första bussen skulle bara åka till Sergels Torg men chauffören körde vidare den lilla biten till City Terminalen. Tack!

Har köpt biljett och sitter nu på flygbussen till Arlanda. Tyvärr har den inga vingar.

Klockan ringde 3:50 lagom efter en fullbordad sovcykel. Hann med ett kort samtal till Indonesien innan jag stressade iväg, med en väska som nog väger över 20 kg.

Kostar extra?

 

Sitter nu på buss 194 mot centralen, passerar nu slussen.

Jag har lagt upp min resplan på en ny sida tillsammans med kontaktuppgifter. Hittas ovan under Resa.

Nu ska jag packa klart det sista. Tillkommit till packningen har 1500 mellanlånga gipsskruvar.