Sen två dagar tillbaka är jag på Gili Meno i Indonesien. Mycket av Indonesien är sig likt, men mycket på Meno har ändrats, bland annat Adeng-Adeng. Verksamheten har vuxit till att rulla på själv dag till dag, trädgården har blivit grönare och liknar mer en oas och de nya rummen är större och bekvämare.
Den här gången jag är här så är jag inte ledig utan jobbar på distans. Att göra det bra kräver både att jag vänjer mig vid klimatet och tidsskillnaden samt att jag skapar bra rutiner. Jag vill inte heller bara jobba utan har sett fram emot att få fridyka.
Planen just nu är att gå upp, jobba 4 timmar, dyka, ta siesta/göra annat, jobba 4 timmar till och sen vara ledig. Största problem nu blir att gå upp rätt tid.