Förändring och rutiner

Sen två dagar tillbaka är jag på Gili Meno i Indonesien. Mycket av Indonesien är sig likt, men mycket på Meno har ändrats, bland annat Adeng-Adeng. Verksamheten har vuxit till att rulla på själv dag till dag, trädgården har blivit grönare och liknar mer en oas och de nya rummen är större och bekvämare.

Den här gången jag är här så är jag inte ledig utan jobbar på distans. Att göra det bra kräver både att jag vänjer mig vid klimatet och tidsskillnaden samt att jag skapar bra rutiner. Jag vill inte heller bara jobba utan har sett fram emot att få fridyka.

Planen just nu är att gå upp,  jobba 4 timmar, dyka, ta siesta/göra annat, jobba 4 timmar till och sen vara ledig. Största problem nu blir att gå upp rätt tid.

Spöken

Spöken må finnas eller inte finnas, det låter jag vara osagt. Men att ta hänsyn till tron på spöken när man ska sätta ihop ett schema, det… ja Det.

Vår personal vill inte lämna någon eller några att ensamma gå hem på kvällen. Inte för att de är rädda att de ska utsättas för någon form av brott. Nej, det har att göra med spökena.

I västvärlden kallar vi det rädsla för mörker, något som de flesta har som barn men som brukar gå över med tiden. Ja, nu så går det väl inte bara över utan vi tvingar oss att överkomma rädslan för det okända, för det området dit vår syn inte sträcker sig på kvällen, bara fantasin.

Svårt på en ö med där elen för det mesta fungerar men gatubelysning lyser med sin frånvaro.

Lite färg

Ja, det är lite väl grått här, behöver få inte färg och liv. Har dock inte kommit på i vilken form eller vart. Gjorde en liten modifiering tidigare där jag tillät att en liten bild läggs innan rubriken, men då måste jag ju ha en passande bild till varje post. Dessutom tycker jag  inte placeringen och storleken blev riktigt rätt.