Spöken må finnas eller inte finnas, det låter jag vara osagt. Men att ta hänsyn till tron på spöken när man ska sätta ihop ett schema, det… ja Det.
Vår personal vill inte lämna någon eller några att ensamma gå hem på kvällen. Inte för att de är rädda att de ska utsättas för någon form av brott. Nej, det har att göra med spökena.
I västvärlden kallar vi det rädsla för mörker, något som de flesta har som barn men som brukar gå över med tiden. Ja, nu så går det väl inte bara över utan vi tvingar oss att överkomma rädslan för det okända, för det området dit vår syn inte sträcker sig på kvällen, bara fantasin.
Svårt på en ö med där elen för det mesta fungerar men gatubelysning lyser med sin frånvaro.